camilladilla

Det börjades idag igen, tydligen är det hela allt mitt fel. Jag snackar skit, jag ljuger och är allmänt hemsk man mår alltid bra av att höra dessa komplimanger (ironi). Jag är inte värdens bästa och felfriaste person men jag vill aldrig såra någon och jag inte behöver, men blir jag sårad så berättar jag vad jag tycker och tänker och blir personen sårad på kuppen är det inte mitt fel. Jag vill inte såra någon överhuvud taget för jag mår dåligt av det. Men ibland känns det som personer njuter av att såra andra, vilket jag inte kan förstå, eller så sårar man personen men det är inte medvetet. Men får man höra att man blir sårad av orden och fortsätter så sårar man väl personen med vilje eller? Jag tycker att det är tråkigt att det blev såhär på grund av en missuppfattning.

Igår var en sådan hems dag som man bara vill glömma och vill ska försvinna. Men det gör den inte för man mån fortfarande dåligt av allt som hände och det kommer nog ta några dagar tills jag mår bra igen. Min pojkvän stack iväg igår igen och vi hade en liten disskussion som vi inte han lösa och jag hatar att ha det hängande i luften. Men det har löst sig på telefon även om jag inte är nöjd förens jag fått en kram eller puss som visar att allt är bra. Sen kännde jag att jag blev sviken igår. Enligt mig så när man pratar med en kompis så är allt en hemlighet (inom vissa gränser såklart) om inte annat är sakt för att det inte ska bli problem och att man säger fel saker. Men det fick jag uppleva igår, hade inte brytt mig igentligen om jag inte hade blivit påhoppad senare för de inte hade fått reda på hela historien. Kändes som jag var någon man kunde slå på för att denna personen skulle må bättre. Jag fick ta så mycket skit och det är väl alltid kul och ställa upp att vara en personlig boxpåse som man bara matar. Så jag blev ordentligt sårad igår, och mår fortfarande inte riktigt bra. Det ända jag hade velat göra idag är att krypa upp i min pojkvänns famn och få en mega kram. Då brukar jag må mycket bättre, men får vänta några dagar. Så får försöka lösa det själv, så idag blir det en tycka synd om mig själv dag och kanske träning ikväll för att rensa tankarna. Sen blir det till att sortera bort denna personen för behöver inge som attackerar en så utan anledning för då är jag heldre utan kompisar än att ha en som får mig att må dåligt och sårar mig.



Ungefär hur jag känner för tillfälligt!

Nu har min pojkvän åkt iväg igen 1 vecka för att jobba. Han gör det ibland, det är allt från Danmak till Luxemburk, Tyskland och Österrike. Han tycker det är jätte roligt att komma iväg och göra något annat, jag tycker det är mindre roligt. Jag bara önskar att det kommer att sluta snart, det är så tråkigt att bara sitta hemma själv i minst en vecka eftersom jag inte har kompisar här direkt och ingen familj i närheten som jag kan åka till och snylta mat eller nått. Jag hatar ehlt enkelt att han jobbar borta, jag får sova själv, vara själv, äta själv, jag känner mig helt enkelt isolerad från värden för jag är låst och bunden här. Vi har jue en katt och jag kan inte bara lämna henne själv i en vecka. Så jag får snällt sitta själv i lägenheten och vänta och ha tråkigt. Trodde att man skulle vänja sig med att han var iväg från och till men det gör man nog aldrig för jag mår lika dåligt varje gång och saknar honom lika myckte. Hoppas att tiden går fort denna veckan men de brukar inte gå så fort när älskling är iväg, en timme är liksom en minut när han är borta. Vem ska värma mig i sängen nu när jag fryser så jävligt?
Jag vill att han ska komma hem nu nu nu!!!!!! Hatar att han är iväg så ofta och så länge... Bläääääää!!!!!!!

Ibland så tänker jag på att jag saknar livet som singel och allt var det innebar. Innan jag träffade min pojkvän så var jag rätt vild, jag festade som fan, shoppade varje dag och blev kär hit och dit. Men detta innebar att jag också blev sårad oftare än jag var lycklig. Man ville hita någon att tycka om och man ville bli omtyckt men detta gjorde att man gick så så många nitar och tappade tron på killar att de kunde vara snälla och generösa. När jag tänker tillbaka hur jag levde mitt liv som singel och hur jag blev behandlad så saknar jag det inte. Jag tror att jag saknar firheten som det innebär. För det är en frihet att vara singel men det är en fantastisk kännsla att får känslor besvarade och bli älskad. Jag fårstår inte hur jag orkade med allt festande och killar som tafasade och var desperata efter någon att "leka med". Nu när jag går ut blir jag arg och lessen men även lite äklad och känner mig kränkt och förolämpa. De gjorde jag inte när jag var singel, jag blev aldrig glad av att någon tafsade men jag älskade uppmärksamheten man fick när man var singel, jag kan gilla uppmärksamhet nu med. Men jag vill inte ha samma uppmärksamhet som jag hade då. Sen kanske det handlar om ålder. Jag var 19 när jag träffade min pojkvän, det kanske handlar om mognad med. Men det man ska komma ihåg det är att hjärtat alltid läker, även om det kan ta tid.

Har varit en lugn dag idag, har städat lite och varit i stan. Min kille fyller jue år i Januari så eftersom man har köpt julklapp till honom så får man börja leta födelsedags present. Jag vill köpa något fint till honom men jag är lite osäker på vad jag ska köpa. Men det brukar lösa sig rätt fort, har jue några veckor kvar. Imorgon blir det att göra julfint med stakar och ljus och annt annat som hör till. Sen har jag övertallat min man att vi ska rensa ut bland kökskåpen som är överfulla. Där är så mycket skit som behöver slängas. Han vill jue byta ut köket så småning om, och ska man göra det behöver man jue veta hur mycket utrymme man behöver till allt mög man har. Så då får man rensa bland allt och slänga och skänka bort saker som bara är ivägen och tar upp massor av onödig plats. Så det blir en rolig dag, imorgon kväll har jag ingen aning om vad som händer. Hade velat träffa några kompisar och spela spel eller nått och snacka lite skit, det är alltid trevligt.

Idag har jag varit och handlat julkappar till min sambo, jag tror att han kommer att bli jätte glad för det jag har köpt till honom. Så jag har bara julklappar som jag ska köpa till mina föräldrar. Jag vet vad jag ska köpa till mamma och har massor av olika förslag. Men att hitta något att köpa till pappa är helt omöjligt, jag vet aldrig vad jag ska köpa till han. Jag har jue inte hur mycket pengar som helst så det ska jue vara något som är relativt billigt. Men får se kanske får en snille blixt en dag. Själv tycker jag det är jätte svårt att veta vad man ska önska sig. Men i år så har jag några saker iallafall, eftersom jag tränar mycket så hade ett presentkort på typ stadium eller något varit perfekt, men det är nog det ända jag önskar mig och pengar eftersom man är en fattig student. Men man vill jue inte önska sig saker som är för dyrt iheller får då finns det hur mycket som helst. En resa utomlands för två, platt tv, en bil, mc kort, mc mm mm jag kan komma på hur mycket som helst som kostar massor.





Men jag hittade denna ringen i ett reklam blad, jag älskar den och önskar mig den av sambon, får se om han nappar.

Man ska jue hitta någon som man ska leva med och bilda familj med och så vidare. Men många nöjer sig inte med det. Det ska vara ett par i skolan där man umgås med samma person hela tiden och kan knappt vara utan,. sen har man sin bästa kompis som är pare med och man har någon på jobbet och så fortsätter det, att man har flera olika man lever med i olika förhållanden. Man är så beroende av ha sitt par i olika situationen. Men problemet är att jag är inte sån, jag vill kunna umgås med alla utan att behöva ha en annan vid sidan om mig. Men jag har märkt att det inte går. Jag kan parat med alla, jag umgås med alla, men jag e 5:e hjulet jag hör inte hemma någonstans, jag bara är. Jag känner mig som en svans som följer med till lunchen eller till fikan men jag är inte med i gänget öfr jag är inget par, jag hör inte ihop med någon. Detta gör att man känner sig utan för, känns som man inte är omtyckt man är ensam helt enkelt. Personer som är para bestämmer att de ska umgås med andra par och kanske med ett par till, men är man inget par så kan man jue inte följa med, man kan jue inte vara ett ojämnt antal och det måste vara ett par. Jag har så svårt att förstå detta, att det är så när man är liten men att det fortsätter när man är vuxen. Det går går föbi mitt förstånd. Men man får väl fortsätta att leva med att vara en svans och 5:e hjulet, jag misstrivs jue inte, men känner mig ensam och en gnutta utanför ibland. Men det är kanske min osäkerhet som spelar in och kanske är helt fel att det är så.
 Men varför ska man vara ett par med någon för att få vara med och anses normal? 

Har haft en jättebra helg. I fredags tog jag det bara lugnt och tittade på film med min pojkvän och föräldrar. I lördags var jag och hjärtat hos kompisar och grillade så blev jätte god mat, sen blev det utgång till malmö och det nyöppnade ölbryggeriet och en liten sväng in på Harrys för dans. Vi var väl hemma vid 3 på natten lagom dragna. I söndags mådde man som man misstänkte inte speciellt bra. Men det vara bara att stiga upp vid nio för att sjunga för mamma eftersom hon blev 45, vi gick ut och åt middag och massor och massor av kakor. Tyckte det blev en jätte bra bakis mat. Vi åkte tillbaka till Kristianstad igår för att katten hade varit ensam länge och man har jue skola och jobb att sköta. Så det blev tv-spel och lite onyttigheter till. Idga har jag tagit det lugnt och fått sova ut vilket var välbehövligt, har också varit och köpt julgardiner till vardagsrummet och köket. Man måste försöka hitta lite julkänsla nu, det är jue första advent redan på söndag igen. Tiden går så fort, helt sanslöst man hinner inte med. Senare idag är det träning och vägning på viktväktarna.

Jag har tappat mycket ork vad det gäller att gå ner i vikt. Ser många runt om mig som går ner 20 på några månader. Jag har gått ner 10 kg på 5 månader, det är jätte lite. Jag känner bara att jag tappar inte vikt så fort som jag skulle vilja. Nu har jag pendlat upp och ner 1 kg hela tiden och kommer inte under det. Det gör mig så frustrerad. Hade jag bara kommit under 70 kg så hade spärren släppt, men det går inte. Vad jag än gör så kommer jag inte under 70 kg. Har stått här och stampat i mer än 1 månad. Jag tränar massor, äter som jag ska, håller mina point men det går bara inte. Så nu har jag känt att jag skiter i vilket. Men jag såg en gammal bild på mig idag, när jag var som smalast och en bild när jag hade ett par skitsnygga byxor som jag vill komma i igen. Då kände jag bara jag ska komma i dom byxorna igen, jag ska bli smal. Så om jag så ska behöva träna 9 gånger i veckan och leva på sallad så gör jag det. Jag ska ner till min målvikt och det ska gå fort. Så istället för McDonalds idag köpte jag kyckling och potatissallad, bättre och mindre fett. Lika mycket som jag fill flytta vill jag gå ner i vikt. Kan kroppen skapa en spärr själv som gör att man inte kommer under en viss vikt? Att den liksom strejkar?



Detta var bilden jag hittade när jag var som smalast. Detta var ca 2,5 år sedan på Rohdos med mina tjejkompisar. Underbar semester, här var vi ute på ett dansstället. Underbara minne, har tappat kontakten med en av dom som var med vilket är tråkigt.

Jag har velat flytta från Kristianstad länge ner till Malmö eller Vellinge. Men det har varit en dröm som skulle hända när jag hade pluggat klart. Nu som känner jag bara att jag vill hitta en lägenhet nu. Jag är inne på hemnet flera gånger i veckan. Jag vet precis vad jag vill ha, men tyvärr kosta lägenheter väldigt mycket i Malmö om man vill bo på ett bra område. Men jag kan tänka mig en lägenhet som behövs renoveras så man får den billigare, får då har man nästan garanterat gjort en investering. Drömmen är en 3:a på Lindeborg, markplan gärna runt 80 kvm luftig, och genomgående. Men det är en dröm. Smakar det så kommer det kosta tyvärr. Jag har jue inga pengar till att köpa en lägenhet nu, sen måste man jue betala en del kontant idag. Men jag vill flytta nu, till en stor, symlig 3:a där jag och min kille ska bo ihop. I stället för att bo i en relativt trång 2:a ädr mina saker inte får plats och allt är hans. Eftersom det är hans lägenhet som han har köpt. Det ända jag får hoppas är att den tiden jag harv kvar i skolan går fort och att jag får ett fast jobb, så jag kaj börja tjäna pengar och spara. Sen är det ett problem till, det är att jag ska få min pojkvän att flytta till Malmö. Kan bli svårt, han vet att jag vill bo där att jag jag vägrar bo kvar i Kristianstad men det kan bli svårt. Får se, just nu får jag fortsätta drömma en massa tills tiden kommer då vi kian flytta in i vår lägenhet.

Jag sov illa inatt också, hatar att inte sova bra. Hela dagen fördärvas och man blir sur och irreterad. I skolan var jag på en föreläsning om äldrepsykiatri, den var bra och givande. Men kännde mig inte på topp för att kläma in något i hjärnan så får nog renskriva anteckningar imorgon när jag är piggare. Har precis ätit middag, jag skulle hande på Mcdonald idag men kortet funkade inte eftersom swedbank har bestämt sig för att ta semester. SDå jag fick hem i min tomma kyl leta fram något som man kunde laga. Det blev äggröra med kyckling, svamp och ost. Det var gott, men hade varit godare med McDonalds. Sitter i soffan nu och hämtar mig från det extremt jobbiga spinning passet. Pressade mig mycket mer än jag brukar, men jag vill kunna pressa mig längre. Så idag blir det slapp i soffan framför House.

Idag har varit en hektisk dag. Först skola till 3, sen in en runda till stan för att se om jag kunde hitta kjolen som jag ville ha, sen vägning, hem och äta och nu ska jag iväg och träna Zumba. Jag är glad att jag har mycket att göra för då går tiden fortare tills min underbara pojkvän kommer hem igen. Jag saknar honom jättemycket, sov jätte dåligt i natt eftersom han inte låg bredvid mig. Jag är konstigt att man blir så beroende och så fäst vid en person att man inte kan sova utan den. Jag tror att det handlar om att det är en vana att sova bredvid någon, det blir tomt utan någon där och det blir inte samma trygghet. Kjolen som jag hittade igår billigt fanns inte på Hm här i stan, så fick beställa den från nätet. Men tycker att hm's shop är under all kritik, man måste köpa för minst 190 kr sen är det jätte lång leveranstid och eftersom man är tvungen att köpa för 190 kr tycker jag att man skulle få det fraktfritt men icke sa nicke 40 kr får man punga upp. Jag ville ha denna kjolan för den var snygg men nästan det viktigaste den var jätte billig 75 kr men jag fick jue beställa extra bara för att jag skulle få kjolen. Är väldigt besviken, men men finns inte mycket jag kan göra, får kjolen och en ny kofta.
Nu ska jag byta om till träningskläder så jag kan åka iväg och träna Zumba som man blir så glad av.

Min pojkvän stack iväg för någratimmar sedan för att jobba. Han ska jobba natt i 5 nätter i Danmark. Så nu sitter jag hemma själv i hans lägenhet och är ensam som vanligt. Saknar han alltid jätte mycket när han är borta. Men förhoppnings vis går tiden fort. Har jue en del i skolan denna veckan och sen kan man jue träna massor så går tiden fort. Men att sitta hemma och äta själv är det värsta jag vet. Att ha tv:n som sällskap räcker inte. Att bara ha någon att prata med hemma och berätta hur dagen har varit och få reda på hur min pojkväns dag har varit tycker jag är underbart. Sen att sova ensam är nästan värre. Jag fryser, går inte och lägger mig i tid för jag vill inte sova ensam sen vill jag inte erkänna det men jag har blivit lite mörkrädd på gamla dar. Tycker inte om att vara ensam i en stor lägenhet. Känner mig inte trygg och jag vet om det skulle vara något har jag inget att ringa. Tror det är därför jag är rädd. Jag kan alltid ringa mina föräldrar men det tar minst 1 1/2 timmer för dom att komma hit. Så tror det är därför jag blivit rädd, känner mig inte trygg här för jag inte har någon. Tur är att tiden oftast går rätt fort och att han bara ska vara borta tills fredag. Annars har det jue varit 14 dagar han varit borta. Han kommer inte komma hit på fredag då ska vi träffas hos mina föräldrar så han kommer att sova där på fredag när han har slutat på morgonen. Vi ska ut och äta på lördagen i Malmö eller Höllviken för att fira min mamma som fyller år, sen blir det kalas på söndag. Så fullt upp denna helgen också. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha på mig bara. Alltid samma problem för mig. Vill inte köpa nya kläder för dens har jag inte råd och sen har jag jue 11-13 kg kvar att gå ner, lite onödigt att köpa något nytt då. Så det får bli något gammalt som jag kommer i. Vilket inte är så mycket som jag önskar, eftersom jag inte har köpt några nya kläder knappt sen jag gick upp i vikt. Har liksom vägrat inte att jag blev tjock.

Hittade denna fina och annorlunda klänningen på hm som jag skulle vilja ha på mig på lördag med ett par snygga stövlar


Jag skulle böhöva en kjol har jag märkt eftersom jag inte kommer i någon av mina egna. Jag hittade denna på rean för 75 kr. Tyckte det var ett bra pris. Den var snygg också, en polotröja eller ett linne med en fin kofta över och färgglada strumpbyxor till. En bra vinter klädsel, ska nog in i stan imorgon och se om den finns kvar.

Idag har jag påbörjat en ny kurs, psykiatri. Ska bli väldigt spännande och bara längtar tills jag får lära mig massor om psykoser, ätstörningar, deprissioner mm. Jag fick en väldigt spännande praktik plats också på PIVA på CSK. Trodde inte att jag skulle få något som var spännade, förväntade mig mer att jag skulle hamna på ett rehabiliteringshem eller nått. Samtidigt som det är spännade så är det skrämmande. Man har alltid förutfattade meningar men speciellt om psykiskt sjuka människor. Man tror en massa som inte är sanning, så det ska bli kul att mina förväntningar inte stämmer. Så för att "fira" att det har börjat en ny spännande kurs där min motivation är på topp så har jag köpt färgpenor, ett rosa block och en ny kalender för nästa år. Så nu är det bara att börja plugga och trycka in en massa ny kunskap. Var på biblan också och lånade massor med böcker om olika psykiska sjukdomar så jag kan plugga, jag är så laddad....



Jag var och vägde mig igår på viktväktarna och jag blev väldigt glad och stolt. Jag hade gått ner 1,2 kg på en vecka. Jag trodde inte det var möjligt så som jag har levt denna helgen på chips, godis, kakor och annat onyttigt men goda saker. Men jag blev ännumer peppad till att fortsätta och vara mer sträng mot mig själv för att gå ner mer. Så sen jag började har jag gått ner 5% av min tidigare vikt. Nästa mål är att gå under 70 kg, och det är bara 0,9 kg kvar till det.
Nu blir det spinning 45 min sen sallad.

Sitter hemma hos mitt hjärta och tittar på när han spelar tv-spel- Har haft en bra helg där jag inte har gjort mycket alls. Har mest bara varit... Var hemma hos en kompis och hälsade på hans barn och fru. Var lengesedan sist. Alltid lika trevligt att träffa dem och snacka gamla minnen. Idag var vi på mobilia där min pojkvän köpte lite tv-spel, sen ikea där det blev lite plocka saker man alltid behöver. Jag fick även köpt en julklapp och en födelsedags present till mamma. Skönt att det är klart med det och att en julklapp är inhandlad, man är på rätt väg iallafall. Jag undrar vad som blir årets julklapp. Någon som har en tanke om vad det kan vara? Jag tror att det kommer bli en upplevelse igen eller blueray. Får se!

Jag var och hämtade min pojkvän efter han hade slutat och körde ut till elgiganten. Han köpte ett PS3 spel och ken körde vi till digitalboxen här i stan och köpte PS3:an. Nu är han jätte glad och klan inte slita sig. Jag är glad för jag slipper höra tjatet om vad han skulle köpa för konsol. Jag har även varit iväg och tränat idag också. det blev 45 min spinning, fy vad jobbigt, trodde att jag skulle spy. Men det är skönt nu efteråt och man har kjue ett mål med sin träning det gör att det blir lättare. Men det är kul med spinning, bra musik, bra tempo och en jättebra instruktör. Funderar på att börja med spinning två gånger i veckan istället för bara en. Ska snart lägga mig och sova, det är jue en ny dag imorgon. Ska bara sticka iväg och hämta min pojkväns syster i stan, hon ska sova hos oss i natt. Tror hon kommer att vara vacken hela natten eftersom hon har varit och sett Saw 3D på bio. Usch och fy säger jag, klarar knappt av thriller som det är räliga ljud i.


När jag har nått min målvikt vill jag ha ett par byxor som detta.



Tycker att denna stilen är så klassisk, sofistikerar och sexig. Jag tycker det är jätte snyggt och har alltid gjort. Men har varit för ung innan. men nu ska jag börja använda liknande kläder som detta. Älskar!!!

Nu ska jag snart till skolan för att göra det sista i kursen som jag har haft med VFU:n. Ska bli skönt att komma vidare, men tiden går så snabb. Kan inte förstå att en 15 hp redan är gjorda. Jag har knappt hunnit med vad som har hänt. Jag har en uppgift kvar i filkhälsovetenskapen också sen är den också över och den ska vara inne i morgon. Så till helgen är jag helt ledig, det har jag inte varit sen i somras. Jag är så glad att jag har klarat av denna jobbiga tiden. Nu börjar jag också bli glad igen och må bra. jag är lite nervös över idag. Jag tycker inte att det är kul att läsa igenom någon annas arbete och berätta vad som är "fel" och vad det kunne gjort bättre. Jag känner mig så elak, så jag försöker alltid ge mer påositiv kritik än negativ. Jag tycker inte om att någon klankar ner på mitt arbete iheller, men denna gången gör det inte så mycket, för det är inte direkt bra. Har missat en massa vikigt, och fick jue skriva ihopa allting så fort så jag själv han jue inte med. Så idag är det bra, för då vet jag vad jag ska ändra tills jag får komplittera. Nä nu skolan, måste åka dit lite tidigare så jag kan handla kaffe.


Det är nu när det börjar bli kallt och en kurs är avslutad man vill åka hit och hämta sig och bara slappna av. Men de är bara en dröm, men en trevlig sådan.

Har precis kommit hem från stan och har lunchat med en kompis. Jätte trevligt och myckiet skratt. Skulle ha pluggat hela dagen för har sluteximinationen imorgon på denna kursen, men gör klart det nu istället. Försöker alltid prioritera kompisar nu så man inte blir så slutkörd som jag har varit. Livet blir tråkigt om man inte hinner träffa kompisar. Idag blir det träning igen, har jue kommit igång med viktväktarna ordewntligt igen och det känns skönt. Blev chockad i måndag när jag var och vägde mig. Jag hade gått ner, inte mycket men det är konstigt eftersom jag åt så dåligt och massor av chocklad. Bara på dessa dagarna har jag gått ner en del, och det är en sporre att jag ska kämpa ännumer. Ska snart iväg och köpa Sex and the city 2 filmen, kom jue ut idag och jag älskar serien och filmerna. Min älskling ska se om han ska köpa Xbox 360 eller PS3. Jag tycker PS3 men det är han som ska ha det inte jag.

Nu är det dags att jag tar tag i mig själv igen och börjar sluta stressa och sluta äta som en galning. Jag ska börja på allvar igen med viktväktarna, jag har några kg som jag behöver slänga. Känner att jag är redo att ta tag i det igen och möta rädslan i vitögat. Folkhälsovetenskapen är snart slut så mitt normala liv med lagom stress närmar sig så nu börjar orken komma tillbaka. Jag vill börja på viktväktarna på allvar för jag har insett att jag hatar mig själv och hur jag ser ut, och det är ingen rolig känsla. Jag vill vara nöjd med mig själv, inte tänka hela tiden hur tjock jag ser ut i dem kläderna och hur mycket magen putar när jag sitter och hur många valkar jag har på ryggen. Jag hatar att känna så, all min tid, ork och tankevärksamhet går till just det. Så ska det inte vara, man får ha lite komplex men man ska inte hata sin kropp och må psykiskt dåligt av det. Det är då man ska ta tag i problemet. Så nu blir det träning för hela slanten igen, inget godis, choklad, chips, hamburgare, pizza eller annat onyttigt skit. Det kommer bli mycket grönt och nyttiga proteiner och lite kolhydrater så jag orkar träna. Någon som har bra tips på hur man ska hålla motivationen uppe så ber jag om hjälp.... Nu vägning och tvättning...




Detta är min drömkropp... Kommer aldrig bli såhär men man måste jue ha ett mål!